Mina första tankar

 

Sedan i våras har ett stort intresse för foto växt inom mig. Jag har alltid varit en person med många intressen och på den listan finns bland annat musik och fiske. Men under detta år så har det här med bilder tagit sig en allt större plats inom mig.

När jag var liten brukade min omgivning alltid säga att ”det kommer aldrig bli någon konstnär av dig”. Och jag kan inte klandra dem. Jag och en kamrat i lågstadiet brukade ha tävling om vem som kunde ta sig igenom flest ritböcker. Det blev till den grad att lärarna fick sätta stopp för oss. Jag tror jag var uppe i en sju åtta stycken, fyllda med något som skulle likna igelkottar med taggar i olika färger.

Men i år. Vid en ålder av 22, bestämde jag mig för att skaffa mig en kamera. Jag tog hjälp av en god väns pappa vid namn Fredrik Beskow. Jag skulle ha min kamera till att ”fota mina katter, och behöver bara ett fast objektiv som räcker till det” sa jag. Nu, nio månader senare, börjar jag få full förståelse för vad ett missbruk betyder. När det kliar i fingrarna, när man letar grejer på internet, när man letar platser att utforska. Känslan av att inte kunna sova för att det rycker i min kropp för att jag vill ut, ta med kameran, försvinna in i bubblan och bara vara…

Nu får ju det mig att låta som ett proffs. Absolut inte. Tvärtom är jag en glad amatör som lever, upplever, lär och utvecklas så mycket jag kan. Jag kallar mig inte fotograf, det skulle jag aldrig våga. Men en kameraanvändare kanske? Eller steget innan amatörfotograf? Inte vet jag mer än att jag älskar det här med foto, och det tänkte jag att jag skulle skriva av mig om. I mina inlägg kommer en hel del tankar och känslor med. Funderingar och filosoferingar. Och för er som känner mig, detta blir en plats där jag i så stor utsträckning jag bara kan tänker låta bli mina politiska värderingar och diskussioner.

Och för att tillägga, så att ingen blir besviken: Jag fotar allt jag kommer åt. Mina katter, människor, macro, djur, växter, natur, byggnader, leksaker… Ja, jag letar bilder i allt och hela tiden! Kanske är därför som vissa blir så irriterade på mig när vi ska ut på promenad och jag har kameran med mig. Det här med simultankapacitet är ju som vidare känt att män är ganska kassa på. Mig inkluderat.

IMG_7495.jpgPromenad med Moa (11 av 17).jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *