Öland

Under mitt besök i Umeå träffade jag Erik, en superhärlig kille som också är fotointresserad. Han visade mig sitt instagramkonto där han lagt upp en bild på ett träd vid en strandkant och öppet hav bakom och av någon anledning väckte det en idé om att besöka Öland hos mig. Det är lustigt vilka små saker som kan ge inspiration till så mycket större saker. Men det skulle egentligen inte bli av förens till sommaren. 
Men veckan som varit drog en del energi, så i torsdags bestämde jag mig för att åka direkt efter universitetet. Än bättre blev det när mitt seminarium ställdes in, så runt ett var bilen packad och tiden kommen.

Öland… Vad ska jag säga? Vilket ställe, vilken ö. Det kändes lite som att komma hem. Min farfar är uppväxt på Öland, men det är nog inte därför det kändes så hemma. Det var bara så vackert. 

Perfekt nu innan turistsäsongen drar igång också, att få uppleva våren ensam på vägarna. Inte helt ensam dock, jag träffade några britter som satt och lyssnade på Peter Gabriel i bilen och var tvungen att påpeka vilken fantastisk musiksmak. Så nu är jag bjuden att komma till London, se Liverpool och gå på konsert på Wembley! Dessutom träffade jag en tysk motorcyklist med en kamera runt halsen och två danskar som fiskade gädda. På frågan om de förstår all svenska svarade de ja, förutom Södersvenskan. Skåningarna pratar tydligen som att de har en potatis i munnen. 

Känn på den, Skåningar! Det kommer från en Dansk. 

Att ha möjlighet att sova i bagageluckan är lyx. Min bil är fylld med två sovsäckar, en flytring, simfötter, båtgrejer och tampar och under denna resa hela fotoutrustningen, campingkök och mat. Det blir liksom inte bättre än att bara kunna dra ut och sova vart man vill. Så första nattens campingplats blev mitt emot Långe Erik, fyren på den nordliga spetsen av Öland. Stjärnklart och med ljuset från fyren sov jag gott. Däremot är min kropp fortfarande inställt på vintertid, så när jag vaknade halv sex var morgonljuset redan över och det hårda dagsljuset på väg att ta över. Med klarblå himmel och en riktig vårvärme och vindstilla längs den östra kusten kunde jag njuta av vad som kändes som en riktig sommardag på stränderna, och det finns det många av! Dessutom blev det ett par stopp för att fota fåglar, innan mörkret började lägga locket på och jag fick skynda mig för att hinna till Långe Jan på den södra spetsen. 
Denna morgon var kämpigare att komma upp. Med klockan på fyra, en kall bil och stormen som ven utanför krävdes det verkligen något extra för att få mig att komma upp. Men när morgonljuset gick upp med fantastiska moln som färgades i Djurgårdens fina färger fanns det ingenting som skulle kunna ursäkta ett kvarliggande i sängen. Väl uppe ångrar jag inte att jag gick upp. Jösses så vackert.

Mina förhoppningar var ett ensamt träd vid havet, en väderkvarn och en fyr. Men Öland har så mycket mer än så, och då är detta bara en väldigt liten del av allt som finns att utforska. 

Grisslehamn

Min gudmor hade förr landställe i Grisslehamn. Nu var det länge sedan jag var där, och på grusuppfarten står nu en annan familjs bil parkerad. Blå var den, skulle kunna ha varit en sportigare Volvo. Nog var det lite frestande att gå och knacka på dörren och fråga om jag fick kika in. Känna doften i vardagsrummet, se om taklampan med vinkorkarna hänger kvar i vardagsrummet vid öppna spisen. Men jag avstod denna gång. 
Klipporna nere vid vattnet stod sig lika som jag minns dem dock. Än idag har jag en sten delad i två fina delar kvar från att vi stod och kastade dem emot klippväggen för cirka tjugo år sedan. Båtarna och båtrampen var också kvar. Ja, världen verkar på vissa platser inte förändras särskilt mycket. Möjligtvis att klipporna ser mindre ut än de gjorde när min ögonhöjd nådde strax över metern. Rälsen för båtisättningen var nog också aningen mer rostig. 

Att vara ute såhär är underbart, men det tar också på krafterna. Det märktes efter några timmars promenerande utan att äta. Tålamodet och suget efter att söka efter en ny komposition försvann ganska plötsligt och det blev väldigt lockande att åka hem. Men ett par hembakade mackor räckte för att få upp suget igen.  Tyvärr var kvällens magiska ljus redan över vid den tidpunkten. Dessutom tog mobilbatteriet slut. Med tanke på alla stressade messengerkonversationer kring kursstart imorgon så borde det kanske varit skönt, men min vän Musiken försvann hen med.

Att hitta nya motiv är inte heller helt lätt i såna här miljöer. Jag hade en idé om att ta en bild på en stilla vattenpöl i kontrast till havet i rörelse, men efter tjugoåtta stilla vattenpölar kändes det inte otroligt spännande längre. Och det här med kompositioner… Centrerade bryggor/räls och tredjedelskompositionen börjar bli aningen tjatig. Tur att man kan ta fler bilder.. ^^

 

Macro – för alla dagar

Vissa dagar är det bara helt fantastiskt att bege sig ut. Framförallt när solen skiner och våren gör sig påmind. Att ta bilen ut till en skog långt från tåg och bussar, göra upp en eld, njuta av värmen från brasa och sol, äta lunch och bara vara kan vara det bästa som finns. Tyvärr är det sällan dessa dagar ger de bästa bilderna, ur ett fotoperspektiv. 
De bästa bilderna i naturen tas ofta molniga dagar, snöiga dagar, regniga dagar, ja vad som helst bara det inte är skinande sol och blå himmel. Dessutom på jobbiga tider, såsom tidiga morgnar och sena eftermiddagar när man helst ligger i sängen i djup sömn. Men jag har upptäckt en sak som oftast gör en riktigt varm och härlig, tråkig fotodag lite roligare:

Macro

Macroobjektivet får ofta komma fram under dessa varma, härliga dagar. Och det är ofta väldigt lätt att finna motiv att fota. Oavsett vart man är så går det att hitta små detaljer i en miljö som annars kanske verkar totalt ointressant. Ett snöre bland stenar, en vattendroppe, en glasbit i sanden eller ett löv som har en annan färg än löven omkring.. Ja, tittar man noga finns det mycket att se. Och ett macroobjektiv hjälper mig att ta vara på de där små sakerna som jag annars skulle missat!
Dessutom är det lätt att ta vara på ljuset även mitt under dagen. Genom att ställa kameran i mossa, hålla den nära löv eller annat i förgrunden kan man genom det som inte är i fokus få fantastiska färger från det som är runtomkring med hjälp av ljuset. 
Ett varningens tips dock, när du fotar macro är det en väldigt (jag menar verkligen Väldigt) del av motivet som är i fokus, så tänk igenom storleken på bländaren ordentligt och var stadig på händerna. Talar av egen erfarenhet..

Heh..

En såndär bild som hade kunnat blivit helt otrolig, om det inte vore för elledningar, skräp i vattnet och kvarlevor från vinterisen..

Te

En kopp te om dagen förlänger välfärden i magen!
Eller något i den stilen. Om inte annat smakar det väldigt bra.

Jag har sett att upplösningen på mina bilder förändrats iochmed nytt tema på bloggen. Knepigt det här, jag har inte riktigt lyckats klura ut varför det blir så. Men det blir det, och jag hoppas ni står ut ändå! Med lite tur och en gnutta skicklighet blir kommande bilder förhoppningsvis bättre.

Existentiell kris

I förra veckan hade jag en kris. Jag låg och funderade på vad det är som driver mig till att göra saker och vad jag lägger mycket tid på. Och jag blev lite rädd. 
Så många timmar som spenderas på sociala medier. Uppdaterande av instagramflöden och skrollande på Facebook tar alldeles för mycket av min tid, både när jag är ensam och när jag är med människor. Jag kände helt enkelt att det var dags att prova att ta bort båda två!
Så för er som undrar vart jag tagit vägen, jag har bara tagit bort allt som tar fokus och tid från att närvara i nuet och där jag är. Istället för att lägga timmar på sociala medier vill jag spendera tid med mina katter, jag vill ut och fota, träffa människor och samtala och vara kreativ. Detta hoppas jag ska vara ett steg dit. Till en mer meningsfylld närvaro helt enkelt.

Denna sida kommer dock finnas kvar. För er som vill läsa och tar er tid att faktiskt komma hit känns det mer genuint. Jag tycker om att göra dessa inlägg, och även om jag inte har någon aning om vem som läser eller hur många ni är som droppar in här ( One.com:s statistik stämmer inte, jag har garanterat INTE 2 tusen besökare per vecka… 😉 och det gör också att jag kan få behålla den här sidan helt för min egen skull!

Men jag lever. Och jag känner mig ganska befriad! Det var en trevlig tid, Instagram, med 997 inlägg på 6 år, men jag tror faktiskt det var dags att lämna dig. 

Midnattsmacro

Denna natt undrar nog mina grannar vad jag håller på med. Om de är vakna förstås, för just nu känner jag mig som den enda vakna i hela världen. Jag och katterna! De har turats om att sällskapa mig i köket och tittar undrande på mig när jag sprutar vatten, lyser med macrolampan och andas ut en massa rök, allt på några stenar i köket. Men grannarna kan vara lugna, och du med. Det är bara ett kreativt flöde, utan inverkan av droger och röken är nikotinfri vejp; helt laglig och säkert lagom skadlig. 

En vecka i Umeå

Det är alltid skönt att komma bort från stan. Och inte blir det sämre av underbara människor, mysiga chipskvällar och svinkalla vinterpromenader.

Det enda minuset var väl just kylan. Men nu är jag hemma, i Våriga Stockholm igen. 
Hejja Uppsatsskrivning.