Stad, Tankar

Att vara själv eller att vara ensam

I natt är en sån där natt då alla negativa känslor sköljer över mig som en lång, svepande våg och omfamnar mig i en trygg kram. I flera timmar har "My California" gått på repeat och jag har gråtit. Längtan efter min pappa är just nu otroligt stark och känslan av ensamheten likaså. Nu när jag jobbat mitt sista pass på jobbet i Blackeberg och de sista papprena är påskrivna, inskickade och betalade är det som att ytterligare band till pappa klipps. Saker som jag tidigare tänkt på som en lättnad känns just nu som något ont, något jag inte vill släppa taget om. Som att hålla pappas hand och känna ett finger i taget tappa greppet om varandra. Jag önskar att Klöver var här nu, så jag fick trycka min näsa i hans mjuka päls och dämpa min gråt mot hans mage. 
Men det är inte bara dessa praktiska saker som ger denna känsla av att släppa taget. Min far dog inte endast den femte maj. Varje gång nyheten om en artists död som spelats på fars skivspelare kommer komma, kommer också ytterligare en del av min far att dö. Skivspelaren som numera står i mitt rum bredvid min Tv. Artister som Peter Gabriel, Nils Lofgren, Bruce Springsteen. Det är något som kommer följa med mig i många år till. 

Av någon märklig anledning känns det så otroligt tryggt att stanna kvar i all denna sorg, det är lite som att mitt undermedvetna vill att jag ska vara här. Samtidigt står mitt samvete på andra axeln och säger "Skärp dig nu Albin, du är inte ensam. Ryck upp dig."

Att känna sig ensam är läskigt. För mig är att känna sig ensam inget man väljer, till skillnad från att vara själv. Och att vara själv kan vara helt underbart vissa stunder. Det kan till och med kännas lättande. Framförallt i och efter intensiva perioder då jag bara vill ladda batterierna på mitt eget vis. Men just nu känner jag mig inte själv. J

I denna känsla av ensamhet, som jag ändå väljer att stå kvar i, finns det också en enorm trygghet i att ha mina intressen. Denna natt var en sån natt då ett intresse varken var roligt eller lättsamt, utan välbehövligt. En kortare nattpromenad som plötsligt blev till en morgonpromenad när morgonljuset tränger igenom. Ensam runt i Hässelby Strand med endast ett par upplysta lägenheter här och där som påminner om att någon mer är vaken. 

Undrar om de där inne också känner sig ensamma... 

Jag tror att jag behöver denna natt. Jag tror att jag behöver sova ut ordentligt imorgon. Imorgon när jag vaknar ska jag försöka komma på fötter igen. Lyssna på lite peppande musik, se på fotboll, kanske spela lite spel med några fina vänner. 
Men först ska jag lyssna en gång till! Till denna låt som jag vet att även pappa har gråtit till. Och sen ska jag lyssna på Peter Gabriels version av Heroes. Sen ska jag lyssna på den låten en gång till, och en gång till, och låta mig själv känna. 
Det var jag och pappa överens om. Få saker väcker känslor som musik. 

Standard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *