Fotofrossa

Efter över tre veckors förkylning börjar det verkligen klia i kroppen. Läkaren sa att det bara var en förkylning, men tröttheten i kroppen och med ork som en redan dåligt konditionerad pollenallergiker under pollensäsong har den mesta av min lediga tid spenderats hemma i soffan eller i sängen, och övrig tid på jobbet. Nu kliar det verkligen!

Som så ofta förut, när fotandet lyst med sin frånvaro börjar sökandet efter nya prylar. Det är väldigt lockande, tanken på att byta märke, ska jag satsa på en Fullformatare, spegellös? Den senaste lockelsen är Nikons D7200, antal fokuspunkter och dynamiskt omfång plus att det kanske, väldigt kanske finns en möjlighet att jag kan bara byta bajonett på mina objektiv…

Men nej. Det är inte nya saker jag behöver. Det är att få fota jag behöver! Att få komma ut, få njuta av lite väder och vind och bara vara med min älskade gamla kamera. Ja, inte bara fota, men få röra på mig, träna, ni vet, allt det där som man gör annars när man är frisk. 

Som tur är blir det inte bara bläddrande efter saker under all stillasittande tid. Även serier, filmer och självklart fotodokumentärer. Youtube, du har allt en sjuk människa kan behöva. Även om det inte lugnar min längtan efter att få komma ut!
Men idag, emellan två nattpass, hann jag hem, ge katterna ny mat och hämta kameran och stativet. Under två års tid har jag tänkt att jag skulle vilja fota en liten del av utsikten från jobbet, men skjutit på det och tänkt att det kan göras vid nästa pass. Men idag blev det äntligen av. Ljuset var uselt, så det blir nog ett försök till nästa gång. Men jag fick åtminstone höra det underbara ljudet av en exponering som tas igen. 

Få ljud slår ljudet av en bild som tas. En purrande katt möjligtvis. Knappt!

Höger, vänster om…

Idag, lördag, tog min termin äntligen slut. Sista hemtentan var bedrövligt svår att motivera sig till, och att efter det ha en omtenta sedan i höstas..
Så idag när jag kom hem efter omtentan kändes allt plötsligt så tomt. Efter ett långt telefonsamtal med Gita la jag mig och sov med en längtan efter att komma ut i skogen! Och sen slog turen ned som en blixt från klar himmel och min kära bror ringde och frågade om jag ville med ut och fiska. 

Taget.

Så nu ni vänner, Nu är det lov! Sally har redan bänkat sig bredvid mig i sängen och vi planerar inte att röra oss härifrån på hela kvällen annat än om nöden eller hungern kallar. 

 

 

Promenad med en god vän

Efter turen till Öland har jag haft svårt att motivera mig till att komma ut. Jag har försökt planera att åka iväg en tidig morgon för att fota, men den sista gnistan har inte funnits där. Så i fredags ringde jag Loke, min vän från högstadiet, och frågade om han ville med på en skogspromenad i naturreservatet bortom Hässelbys återvinningscentral. Det var en skön och välbehövlig promenad ute i värmen!

Öland

Under mitt besök i Umeå träffade jag Erik, en superhärlig kille som också är fotointresserad. Han visade mig sitt instagramkonto där han lagt upp en bild på ett träd vid en strandkant och öppet hav bakom och av någon anledning väckte det en idé om att besöka Öland hos mig. Det är lustigt vilka små saker som kan ge inspiration till så mycket större saker. Men det skulle egentligen inte bli av förens till sommaren. 
Men veckan som varit drog en del energi, så i torsdags bestämde jag mig för att åka direkt efter universitetet. Än bättre blev det när mitt seminarium ställdes in, så runt ett var bilen packad och tiden kommen.

Öland… Vad ska jag säga? Vilket ställe, vilken ö. Det kändes lite som att komma hem. Min farfar är uppväxt på Öland, men det är nog inte därför det kändes så hemma. Det var bara så vackert. 

Perfekt nu innan turistsäsongen drar igång också, att få uppleva våren ensam på vägarna. Inte helt ensam dock, jag träffade några britter som satt och lyssnade på Peter Gabriel i bilen och var tvungen att påpeka vilken fantastisk musiksmak. Så nu är jag bjuden att komma till London, se Liverpool och gå på konsert på Wembley! Dessutom träffade jag en tysk motorcyklist med en kamera runt halsen och två danskar som fiskade gädda. På frågan om de förstår all svenska svarade de ja, förutom Södersvenskan. Skåningarna pratar tydligen som att de har en potatis i munnen. 

Känn på den, Skåningar! Det kommer från en Dansk. 

Att ha möjlighet att sova i bagageluckan är lyx. Min bil är fylld med två sovsäckar, en flytring, simfötter, båtgrejer och tampar och under denna resa hela fotoutrustningen, campingkök och mat. Det blir liksom inte bättre än att bara kunna dra ut och sova vart man vill. Så första nattens campingplats blev mitt emot Långe Erik, fyren på den nordliga spetsen av Öland. Stjärnklart och med ljuset från fyren sov jag gott. Däremot är min kropp fortfarande inställt på vintertid, så när jag vaknade halv sex var morgonljuset redan över och det hårda dagsljuset på väg att ta över. Med klarblå himmel och en riktig vårvärme och vindstilla längs den östra kusten kunde jag njuta av vad som kändes som en riktig sommardag på stränderna, och det finns det många av! Dessutom blev det ett par stopp för att fota fåglar, innan mörkret började lägga locket på och jag fick skynda mig för att hinna till Långe Jan på den södra spetsen. 
Denna morgon var kämpigare att komma upp. Med klockan på fyra, en kall bil och stormen som ven utanför krävdes det verkligen något extra för att få mig att komma upp. Men när morgonljuset gick upp med fantastiska moln som färgades i Djurgårdens fina färger fanns det ingenting som skulle kunna ursäkta ett kvarliggande i sängen. Väl uppe ångrar jag inte att jag gick upp. Jösses så vackert.

Mina förhoppningar var ett ensamt träd vid havet, en väderkvarn och en fyr. Men Öland har så mycket mer än så, och då är detta bara en väldigt liten del av allt som finns att utforska.