Fotodag med Pyssel

Med de allra flesta människorna går det inte riktigt att ”vara ute och fota”. Det beror inte på de, utan mig. Alltså det är nog inte roligt att vara ute på promenad eller fototur i min närhet, när det finns så mycket kul att fota, så många kompositioner att utforska och så mycket ljus att leta upp. Men nu har Susanna tjatat i veckor på att vi ska ut, och efter att ha varit tveksam länge så kom vi ändå ut tillslut. Och det var himla skoj!
Vi avslutade dessutom dagen med två spel lasergame. Jag kom två första matchen och vann den andra. 

Rättså nöjd ändå!

 

Det är synd om mig nu

Ja. Nu är det synd om mig. För denna månad kommer jag jobba. Och jobba och jobba. Och sen jobba lite till. 

Ungefär som alla andra.

Och jag gör ingenting på jobbet heller. Mitt jobb är sånt, väldigt inaktivt, och jag får dessutom sova på jobbet. 

Sen har jag blivit sjuk. Förhoppningsvis är piken på sjukdomen över, så antar att vi går mot bättre tider nu. Men bara för att förstärka känslan av hur synd det är om mig, så är jag fortfarande sjuk. 

Så mitt liv just nu består av betalt serietittande, tedrickande och storslagna drömmar om att orka ut och fota igen.

Som sagt. Det är synd om mig. 

Posted in Stad by Albin Ostervall