Fotofrossa

Efter över tre veckors förkylning börjar det verkligen klia i kroppen. Läkaren sa att det bara var en förkylning, men tröttheten i kroppen och med ork som en redan dåligt konditionerad pollenallergiker under pollensäsong har den mesta av min lediga tid spenderats hemma i soffan eller i sängen, och övrig tid på jobbet. Nu kliar det verkligen!

Som så ofta förut, när fotandet lyst med sin frånvaro börjar sökandet efter nya prylar. Det är väldigt lockande, tanken på att byta märke, ska jag satsa på en Fullformatare, spegellös? Den senaste lockelsen är Nikons D7200, antal fokuspunkter och dynamiskt omfång plus att det kanske, väldigt kanske finns en möjlighet att jag kan bara byta bajonett på mina objektiv…

Men nej. Det är inte nya saker jag behöver. Det är att få fota jag behöver! Att få komma ut, få njuta av lite väder och vind och bara vara med min älskade gamla kamera. Ja, inte bara fota, men få röra på mig, träna, ni vet, allt det där som man gör annars när man är frisk. 

Som tur är blir det inte bara bläddrande efter saker under all stillasittande tid. Även serier, filmer och självklart fotodokumentärer. Youtube, du har allt en sjuk människa kan behöva. Även om det inte lugnar min längtan efter att få komma ut!
Men idag, emellan två nattpass, hann jag hem, ge katterna ny mat och hämta kameran och stativet. Under två års tid har jag tänkt att jag skulle vilja fota en liten del av utsikten från jobbet, men skjutit på det och tänkt att det kan göras vid nästa pass. Men idag blev det äntligen av. Ljuset var uselt, så det blir nog ett försök till nästa gång. Men jag fick åtminstone höra det underbara ljudet av en exponering som tas igen. 

Få ljud slår ljudet av en bild som tas. En purrande katt möjligtvis. Knappt!

Igår firade vi

Egentligen har hon inte fyllt än. Men igår firade vi ändå Mormors 80årsdag. I deras nya lägenhet och för första gången någonsin vad jag kan minnas stod denna superkvinna inte och lagade mat till alla gäster, utan fick bara åka med och njuta av dagen. Tänk att ni kom ifrån huset efter alla dessa år och redan är så hemmastadda i lägenhet!?
Det blev en superfin tillställning med mycket minnen och människor att tänka tillbaks på. Många namn på personer som inte längre finns kvar. Men härligt är det att höra på!
Mormor. Du är en fantastisk människa med ett stort hjärta och alltid en vilja att göra allting rättvist för alla. Jag är så tacksam för att du har varit en så stor del av min uppväxt!

Höger, vänster om…

Idag, lördag, tog min termin äntligen slut. Sista hemtentan var bedrövligt svår att motivera sig till, och att efter det ha en omtenta sedan i höstas..
Så idag när jag kom hem efter omtentan kändes allt plötsligt så tomt. Efter ett långt telefonsamtal med Gita la jag mig och sov med en längtan efter att komma ut i skogen! Och sen slog turen ned som en blixt från klar himmel och min kära bror ringde och frågade om jag ville med ut och fiska. 

Taget.

Så nu ni vänner, Nu är det lov! Sally har redan bänkat sig bredvid mig i sängen och vi planerar inte att röra oss härifrån på hela kvällen annat än om nöden eller hungern kallar. 

 

 

Mumford and Sons

Detta inlägg kommer inte innehålla några bilder kopplade till rubriken,

Nu sitter jag på tåget hem från Skåne. Jag har spenderat två dygn ihop med min underbara vän Audrey som pluggar i Lund. Någon gång i Februari skrev hon till mig med stor hast och frågade om jag ville gå på Mumford and Sons med henne, då biljetter hade släppts till Stockholm. Med en begränsad ekonomi väntade jag aningen för länge med att säga ja, men det blev biljetter i Köpenhamn istället. Eftersom mitt livsanthem det senaste halvåret varit ”Delta”, slutlåten på deras nya skiva med samma namn kändes det svårt att inte tacka ja. Ett extra pass och några medtagna luncher till skolan så går det att ursäkta dessa utgifter.
Det har varit två känslosamma dygn. Vi satt och tittade på Netflixshowen ”Queer Eye” som Audrey kan innan och utan. Så hon valde ut de allra mest känslosamma avsnitten, och blödig som jag är rinner ögonen i varje avsnitt. Och inte blev det bättre under konserten heller.
Det tog ungefär två låtar, sen strömmade tårarna igen. Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Men skönt var det, njutbart. 
Konserten var fantastisk. Troligtvis det mest känslosamma i musikväg jag upplevt. Vi pratade efter konserten om det här med att visa känslor, hur olika vi är Audrey och jag. Hon kan inte gråta offentligt medans för mig går det inte att stoppa. Det kanske handlar om att visa sig sårbar? Jag vet inte! Men jag önskar att fler skulle känna att det är okej att visa sig både glad och ledsen bland andra. Och framförallt under en sådan upplevelse. 

Setlist:

  1. Play Vide

  2. Play V

  3. Play Video

  4. Play Video

  5. Play Video

  6. Play Video

  7. Play Video

  8. Play Video

  9. Play Vio

  10. Play Video

  11. Play Video

  12. Play Video

  13. Play Video

  14. Play Video

  15. Play Video

  16. Play Video

  17. Play Video

  18. Play Video

Efter Hemvärn, Efter Tenta

Solen sken. Jag var först ut ur salen. Jag menar, varför sitta längre än vad som behövs? 
Och innan alla andra hann ut och påbörja det där stressiga eftertentasnacket om uppgifter, fel och rätt och upp och ner for jag hem. Och sen in till stan för fika med en go’ vän, och sedan tillbaks hem igen. Där blev det en timmes mys i kvällssolen med katterna utomhus.
Observera Fibonaccispiralen mellan Sally och Klöver.

En ”sån där” vecka

Ikväll påbörjas vårens hemvärnsövning. Suget är inte jättestort, och dessutom lurar en mattetenta nästa vecka. Men det är en vecka, en kort, överskådlig tid som snart är över och då kommer allt kännas värt. ”Karaktärsbyggande” som de säger i försvarsmakten. 
Vet inte om jag håller med, men snart är det över! Det ska bara börja först.

Här kommer några bilder från de senaste veckornas Universitetshäng och fisketur till Sibbo!