Angelfiske – Säsongspremiär

Några av er har vid det här laget kanske koll på att jag gillar att fiska. Höjdpunkten på året är för mig när isen lägger sig och man kan ta bilen, mammas, iväg en tidig vardagsmorgon när ingen annan är uppe eller ute. En sådan dag var idag. Jag och min vän musikgeniet Erik drog hemifrån halv sex i morse och var redo ute på isen kvart över, redo för årets första angeltur. 

Bilder tagna med mobiltelefon med ytterst begränsade ISO-egenskaper och en inte alltför stor bländare med tveksam fokushantering och en bristande sensor gör att bilderna inte blir de skarpaste eller bästa.

Vi upptäckte så småningom att vi var ute lite tidigt. När vi satte upp det andra donet för dagen såg vi inte det första. Så vi kom till fyra, sen tog vi paus till ljuset kom fram. Sen började det hända grejer. 

Erik drar på dagens första gädda, 4.5 visade vågen!
Jag drog på en bamsing. Först trodde jag den var liten. Nu tror jag den var ganska stor. 7.5 visade vågen.

 

Gjeddefin!

Vid det här laget hade vi hunnit dansa till både ”I’m gonna be (500 miles)”, YMCA och dancing in the moonlight. Dagen började bra, men blåsten blåste och jag fick springa efter både IKEAkasse och vantar. Men det sägs ju att motion ska vara bra…
Dagen fortsatte i god ton och innan tolv hade vi dragit sex gäddor och tappat några. Efter tolv förändrades förutsättningarna då vädrets makter inte tyckte det räckte med en blåst liknande den på Nippfjället utan nu skulle även nederbörd blandas in i pannkakan med.

 

Det började lite smått
Och ökade så småningom lite mera smått.

Efter en stund var det lite mer.
Och ännu mer.

Sen tog jag en paus med kameran, och någonstans där emellan hann vi också med att dra en fisk till. Men sen, sen ökade snöandet likt bostadsräntorna när Bubblan sprack då när världen stod i kris för några år sedan.

Tillslut var det för mycket.

När dagen summerades kan vi konstatera att hösten äntligen tagit slut och vintern kom, iallafall tillfälligt, vilket också SL bekräftade i vanlig ordning när tåg och bussar slutar gå vilket resulterar i sin tur att telefonlinjerna för PTSS, Posttraumatisk snöstress, numer är överbelastade och människor är argare än någonsin eftersom ilskan ökar exponentiellt för varje gång SL misslyckas att fungera, vilket sker ungefär varje gång det kommer någon blött på spåren.
Vi kan också konstatera att vi hann med att dra 7 gäddor och långt över 10kg gädda, Snarare skulle jag uppskatta det till närmare 15kg. Vilket är en bra dag för att bo i Stockholm!

Sist men inte minst kan vi också konstatera att alla dagar, hur blåsiga och snöiga de än är, hellre spenderas ute på en sjö med gott sällskap, en mysig brasa och tio angeldon än i stan. Jag har faktiskt njutit oerhört av min dag. Har du?

Co-operative Fisherman: Erik Wikström

En gång ljög jag

För ett år sedan ljög jag. Hemskt, jag vet.
Det hela började med att jag hade sparat ihop lite pengar. Jag skulle egentligen jobba extra för att få ihop till en resa, men det blev inte av. Därför hade jag sparat lite extra pengar. Väldigt länge hade jag varit nyfiken på det här med foto och velat haft en egen kamera, så när jag nu väl hade lite pengar över tänkte jag att jag äntligen skulle köpa mig en.
Jag tog hjälp av Fredrik. En gymnasieväns pappa som är oerhört duktig. Jag frågade om tips och pris och vad man skulle leta efter, och eftersom jag hade fotat med Canon tidigare så bestämde jag mig för att välja en Canon. Valet hamnade på en 60D, en modell jag kände igen och var bekant med, även om jag inte hade några som helst fotokunskaper. Valet av objektiv föll på ett fast 50mm 1.8, även kallat ”nifty fifty”. 
Fredrik sa såhär:
”En 1,8 är en utmärkt startglugg. Skaffa en 35:a eller 28:a efter det, om du vill ha lite vidvinkel, alternativt något typ Sigma 17-70…”

Jag svarade inte på det. Min tanke var att skaffa ett kamerahus, ett objektiv, lära mig lite och fota mina katter. ”Efter det”… Jag skulle minsann inte lägga en massa pengar på foto.

Visst har jag hunnit med en hel del bilder på dessa två, men nog skulle det bli mer än så…

Där ljög jag. Oj vad jag ljög. Du ska bara veta vad jag ljög.

För nu sitter jag här ett år senare. Med en kameraväska som knappt rymmer allt jag införskaffat och med utrustning som skulle kunnat ge mig en resa till Asien ett par månader, i värde.
Men, nu ska tilläggas en väldigt viktig sak. Jag är inte ledsen för det. Fotograferandet har tagit mig ut genom dörren. Den får mig att vilja se platser, natur och städer, att promenera, utforska. Den har fått mig att leta djur och platser. Ja, ärligt talat så har den tagit den största delen av min hjärnkapacitet. Vad jag än gör, vad jag än ser, vad jag än upplever tänker jag alltid ”Det där hade blivit en bra bild”. Till och med på seminarierna tänker jag ofta ”Vilket snyggt ljus. Om jag ändå haft kameran med mig nu…”

Uppgraderingen började med ett Sigma 17-50 2.8. Jag kände mig begränsad i mitt fasta 50 och ville kunna få med mer i mina bilder. Möjligheterna med en ”normalzoom” gjorde att jag valde att införskaffa mig detta objektiv, och med en bländare på 2.8 oavsett brännvidd var det ett bra val. Jag är fortfarande nöjd med den och nu när jag börjat mig på lite landskapsfotografering kommer den väldigt väl till användning. Relativt billig dessutom och med bra bildkvalitét!

Ganska snart blev jag nyfiken på ”Wildlife Photography”. Det där med fåglar tyckte jag dock var tråkigt och förstod mig inte alls på varför jag skulle vilja fota det. Men att fota rådjur och räv, det var vad jag ville! Så jag satt och bläddrade internet in och ut och kom fram till att Tamrons 150-600 G2 skulle göra sig bra till min kamera. Dock är den dyr, så tanken var aldrig att den skulle hamna hos mig. Eller åtminstone inte än. Men så blev det. Jag kan dock inte påstå att den var särskilt billig, om man jämför med andra hobbies jag har. Men i objektivs mått mätt så får man väl säga att den är prisvärd. Det började dock med att den strulade, eftersom det satt ett billigt filter på. Jag trodde att skärpan var uselt i objektivet. Visade sig att jag hade fel för det var det sannerligen inte. Så fort jag kom på det, med lite hjälp av Scandinavian Photo, så har det levererat fantastiska resultat. 
Och nu kan jag inte se en fågel utan pulsen går upp och jag tänker ”nu skulle jag haft kameran”.

Sen under sensommaren kom jag in på det här med Macro. Så ja. Plötsligt en dag låg det på lådan ett Sigma 105mm 2.8 macro. Det var prissänkt och eftersom jag har en impulskontroll som är ungefär som en katt när det kommer till hårsnoddar så blev det så helt enkelt. 

Efter det, nu under julen faktiskt, har det dessutom tillkommit ett nd-filter och en gorillapod. Ett vanligt stativ lånar jag än så länge!

Fotografi är ett fantastiskt intresse, och jag kan verkligen rekommendera alla att prova på. Det är en startkostnad, ja, men man behöver inte alla de objektiv jag har, vilket jag så småningom räknar med att det kommer utökas i samlingen. Men de allra flesta bilder jag tar gör jag med mitt Sigma 17-50, och man kommer väldigt långt på det!

Dessa är några exempel på olika bilder som går att ta med en ”normalzoom”, och med det vill jag påvisa att man kommer långt även med begränsad utrustning! 
Och för dig som är nyfiken på att börja fota, börja med det du har hemma. Ta telefonen och se vad du kan göra med den. Läs och sök på internet, tills du hittar vad du för utrustning som skulle passa dig! Det behövs inga jättedyra kamerahus eller objektiv för att ha oerhört roligt med fotandet. Min Kamera, Canon 60D går nu att hitta för mellan 2500-4000. Det räcker väldigt långt!

Och sist men inte minst vill jag tacka dig som gjorde att jag inte åkte till Australien. Hade jag åkt hade jag nog inte suttit här med en dator överfylld med bilder och ett intresse jag verkligen älskar. Så tack. 🙂

 

En upptäckt

Sista kvällen var vi ute och skulle se om vi såg norrsken. Det gjorde vi inte, men vad vi däremot fann var en stjärnhimmel utan dess like. Vi började på fjället och provade fota, jag som aldrig fotat stjärnor men ändå läst mig till att man ska sätta fokus på oändligheten. Det gick… Tja… Sådär. Överlycklig som jag var med resultaten for vi hem för att se hur det blev i datorn.

Som ni ser blev skärpan inte något vidare. Så rastlösheten satte igång sig i kroppen på mig och jag bestämde mig för att ge mig ut själv och pröva igen.

Denna gång med betydligt bättre resultat.
När jag stod där och tittade upp mot himmelen blev jag alldeles förundrad. Jag kände mig så liten och betydelselös. Det var fantastiskt. Det var som att lilla jag verkligen inte spelade någon som helst roll. En fantastiskt befriande känsla! 

När jag igår upptäckte att det var stjärnklart kunde jag självklart inte låta bli att ta ut kameran igen här i stan och prova. Tyvärr blir det inte samma mäktiga stjärnhimmel, men några okej bilder blev det ändå!

Detta ska fortsätta utforskas!

Idre dag 2

Andra dagen beslöt vi oss för att åka nedåt med en gång istället. Ned och utåt, bort mot Norge! På vägen fann vi lugnet. Oj, vilken plats. På vägen mellan Idre och Burusjön finns en liten plats som har ett café och några Alpackor. Ärligt talat, när vi kom dit var det helt dött, men det gjorde inte oss någonting. Vi traskade längs skoterleden, för satte man en fot utanför så hade man snö upp till midjan.

Väl nere vid Burusjön blåste det rejält. Vi stannade inte så länge, dagarna är fortfarande korta och blåsten var för stark. Så våra stockholmsnäsor strejkade när vi ville över till Norska gränsen. Men en fin plats var det och helt klart värt ett besök!

Även om Burusjön känns som världens ände, eftersom vägen verkligen slutar där, så är det verkligen värt ett besök. Är du i närheten, åk dit!!

Fler bilder kan ni se i galleriet nedan, nu när jag äntligen lyckats klura ut hur man gör! Allt tack vare Frida. (Se, nu får du allt Cred!!)

Idre utan skidor

För någon månad sedan frågade min vän från universitetet mig om jag ville följa med till fjällen. Först satt jag och funderade men så tänkte jag, självklart. Yes man, såklart jag ska ta chansen att åka! Och det gjorde jag. Modern lät mig låna bilen, som för övrigt är omdömt till Bruna Bönan och som tog oss runt säkert på alla platser! Jag och Frida åkte runt och fotade medans resten åkte skidor. Och vilka underbara dagar vi haft. Snö upp till midjan, solnedgångar, fjäll, vägar, mackor, sjöar… Allt fint man kan tänka sig. Oj, denna resa var fantastisk och några fina bilder lyckades vi allt fånga!

Det var en kväll i Juni… Fast en morgon i Januari!
Nippfjället
Vägen ned från fjället!
Vägen bredvid Burusjön
Burusjön

En stuga vid sjön!

Vi avslutade första dagen med en fika på ett litet våffelställe och drack varm choklad! 

 

Adjö, 2017.

Snart är det nyår. Tre dagar kvar, jag vet, men jag har tråkigt så jag tänkte att jag kunde göra ett inlägg ikväll när jag har tid i lugn och ro där jag får fundera över det år som snart passerat.
Detta år har varit fantastiskt på många sätt. Jag har träffat många fina människor och fått vänskaper jag verkligen önskar behålla länge länge. Både via skolan men också utanför. Detta år har kommit med kärlek. Mycket kärlek. Den har också kommit med sorg, glädje, stress, lugn, tankar, roligheter och tråkigheter… Ja, det har varit som ett ganska vanligt år på många vis. Men summan av kardemumman är nog ändå att det har varit fint.

Vad som skiljer detta år från majoriteten av andra år är att detta år har fört med sig en ny besatthet hos mig. Foto.
Ja, jag tror jag är missbrukare. Jag listar några punkter:

1. När jag inte fotat på länge börjar jag titta på nya saker att köpa.

2. När jag inte fotat på länge börjar det klia i fingrarna

3. När jag inte fotat på länge blir jag rastlös och får svårt att sova.

4. När jag inte har möjlighet att fota tittar jag på fotovideos på youtube.

5. Jag har lagt ner för mycket pengar på foto detta år för att jag ska våga skriva det här, med risk för att mamma läser.

6. Jag har aldrig haft en längtan efter att skaffa bil, men det är min plan för nästa år. Så jag kan åka till nya platser och fota.

Jag är himla glad att jag kommit in i denna värld. Och det är med detta intresse jag kommer bygga mina nyårslöften på. Trodde aldrig jag skulle skriva det, men så blir det. Jag ska ha tre nyårslöften det kommande året.
För några månader sedan när jag satt och pratade med min mor om mig sa hon såhär:
”Jag hade önskat att du inte alltid tog livet så himla allvarligt.”
Det tänker jag ta till mig.
Mina nyårslöften år 2018 är:
1. Att njuta lite mer av livet.
2. Att fånga dagen, varje dag. Istället för att sitta inne och uggla, gå ut. Sitt inte inne och vänta på världen. Den finns där ute att avporträttera varje dag!
3. Besök fler nya platser.

Med kameran i min hand tänker jag kommande år se till att utvecklas inom mitt fotande, men också som person. Under året som gått har jag påbörjat en inre resa i mig själv, kring tankar om vem jag vill vara som person, hur jag vill vara mot mina vänner och personer som står mig nära. Men också i framtiden. Vad händer när jag har pluggat färdigt? Vad händer med mig den dagen jag flyttar ut på landet som jag drömmer om? Och den stora frågan i mitt liv, Vem kommer jag vara den dagen jag bildar egen familj? (Familj, inte flock. Stor skillnad!)
Allt detta och mycket mer hoppas jag att jag kommer få komma vidare med under 2018. Jag hoppas på att utvecklas. Och under tiden vill jag njuta! Av sol och av regn, av kalla, tidiga vintermorgnar och av varma, sena sommarkvällar, när dimman ligger tjock och när vinden blåser som hårdast. Vem vet, kanske blir 2018 det år då jag har sönder min första kamera. Då skulle jag bli väldigt ledsen. Den är faktiskt inte vädertätad enligt Canons rekommendationer.
Till slut vill jag avsluta med ett fint citat som kommer från en av mina allra mest kärleksfulla vänner, som antagligen fick det från någon annan och som jag tillslut använde i min religionsuppsats.
”Meningen med livet är att ge livet en mening.”/ Kiana Allde, november 2017, Stockholms Universitet utanför G-salen

Och där mina vänner, avslutar jag detta inlägg med text och bifogar några bilder som jag tagit av den fantastiska vintern som Stockholm har att erbjuda dessa dagar.

 

Gott nytt år!
(Ni som följer mig på instagram har sett eller kommer antagligen se dessa bilder igen)

Julhelg och inspirationen tillbaks

Jag sitter nu på tåget på vägen hem och tittar på de bilderna jag tagit efter gårdagens promenad längs havet.
Under en lång tid nu har jag känt att inspirationen och suget efter fotografi har legat åt sidan på grund av plugg och stress. Även fast jag inte har så mycket att göra är det den där känslan av att jag alltid borde göra något annat som gör att gå ut och fota inte känts avslappnat och roligt som jag vill att det ska vara.
Foto är nämligen min fristad just nu. Jag har och har haft många olika intressen. Fiske, musik, sport, böcker.. Men det här året har fotot slagit in i mitt liv och blivit en stor del. Det är kameran som lockar mig ut just nu, som får mig att vilja se och uppleva nya platser och miljöer. Det är jag väldigt tacksam för, men när vardagsstressen då slår till kan det vara svårt att ta sig ut och vara i stunden. Ett mönster jag kan se i mig själv är att varje gång jag längtar efter ett intresse men inte kan utföra det så kommer köpsuget. Likaså nu när jag inte tagit mig tiden att fota så har istället tiden på youtube och näsan i kamerarecensioner varit många och långa. Men jag inser att bilderna med en ny och dyr kamera inte blir varken fler eller bättre på sikt…

Denna helg kom lugnet tillbaks. Efter att ha klarat av det sista i skolan har jag nu kunnat koppla av tillräckligt för att bara kunna gå ut och njuta igen. Det är väldigt skönt att bara få gå ut med en vän, samtala om allt och inget och leta motiv. Halka på blöta klippor, leta slipade glasbitar, bråka med havet och må.

 

Fyren på femöre

Havet denna tid på året är oerhört dramatiskt. För den som har möjlighet att ta sig dit, gör det! Det är skönt att bara stå och njuta av havets ljud och känna sig liten en stund.
Tång som kastats upp på stranden

Snart är jag hemma hos familjen. Jullunch och Kalle Anka, sen ska jag vidare till jobbet!
God Jul till er alla! Glöm inte bort att ta det lugnt med alkoholen ikväll om ni firar jul med barn. Så att alla får en magisk jul.

7 sorters fåglar och en fotboll.

En fågel.

Efter en riktig dålig tisdag med försenad till jobb, försenad till tandläkartid, stress över tenta och dåligt med mat har jag idag äntligen skrivit klart tentan och skickat in. Borta, adjö. Hadee, osv osv. Så skönt, såpass skönt att jag tog mig ut med en macka i handen och kameran i den andra och fotograferade lite fåglar omkring Hässelby. Tyvärr blev det mörkt och kallt för snabbt, så det blev ingen längre tur. Men det gör ingenting. Att få vara ute mitt i veckan när ingen annan är, bara höra fågelkvitter och klickandet från min kamera, det är terapeutiskt bara det.
Och ikväll är det dessutom ”Bonde söker fru”. Missa inte det.

 

En till fågel.
Ytterligare en fågel.
Titta där. En fågel!
Oj så många fåglar..
Och där! Där står en fågel.
En få… Fotboll.
En superbanan. (Fågel)

Filifjonkan, skogen och havet

Under helgen fick jag äntligen packa min väska och ge mig iväg från stan. En timmes tåg till Nyköping och Oxelösund, till havet och till min fina vän Filifjonkan. En helg fylld med samtal och funderingar, med promenader och skräckfilmer. Jag är så tacksam för denna helg och för våran vänskap.

Filifjonkan!
Skogen. Vad vore livet utan skogen..
Några få blåbär och lingon fann vi!
Det blåser kallt vid havet nu. Östersjön. Även fast jag avskyr dig och absolut inte vill spendera för mycket tid på dig så njuter jag av din närhet och din lukt. Vad jag däremot inte vill göra är att bada med dig.

Det känns hemskt att sitta och skriva det här inlägget på tunnelbanan. Att vara på väg hem till en lägenhet. Tillbaks till stan och all stress. Alla människor som konstant är i rörelse med telefonerna som sina närmaste vänner.

Kontraster.

Men en dag kommer jag. Landet, en dag kommer jag till dig på heltid!

V.46, besök och musik

Denna vecka kom Frida på besök. Länge sedan vi sågs nu. Några djupa samtal och en promenad på Kungsholmen hann vi med innan hon skulle på bal och sedan vidare på studier i Norge! Besök hennes sida och följ hennes äventyr på www.septemberbacken.se !

Jag och Emmy passade dessutom på att ta en promenad runt Sicklasjön, den sjö där jag under gymnasiet spelat softball och sprungit  runt. Mycket trevligt att promenera runt sjön, som dessutom håller ett väldigt lättåtkomligt fiske. Glöm inte bort att köpa fiskekort dock, och se till att släppa tillbaks fisken så andra får ta del av det!

Hammarbybacken och Sicklasjön

Dessutom har veckan hunnit innehålla en hel del sena kvällar och musik! Vad jag trodde skulle vara den sista spelningen med den lille prinsen hölls på Reginateatern i Uppsala, och föreställningen satt verkligen som handen i en väl passande handske. Jäklar vad bra det blev! Det talas dessutom om att vi ska få sätta upp den igen, men tillbaks i Stockholm. Håll utkik!

  

Slutligen en bild från en spelning på Musslan vid odenplan. Iris Julie, spana in dem!!