V.44 Nifty Fifty 50mm 1.8

I början på förra veckan satt jag, som så ofta, och tittade på videos på youtube. Då snubblade jag in på en video om fasta 50 milimetersobjektiv, och kände att det kanske var dags att plocka upp mitt gamla som jag har. Det så kallade NiftyFifty, Canons 50mm med en lägsta bländare på 1.8. Ett mycket praktiskt objektiv, litet, lätt och väldigt billigt. För dig som är nyfiken på att börja fota och vill ha ett bra första objektiv att lära dig fota med så rekommenderar jag detta starkt. Även för mig som alltid har kameran med mig ger det en utmaning och tvingar mig, i positiv bemärkelse, att fundera kring vinklar och komposition på ett annat sätt än om jag haft mitt vardagliga 17-50mm med mig. En sak att lägga märke till är det underbara Bokeh som detta objektiv ger. Så billigt, men så bra.
(För er som har en kamera med ”cropped sensor”, tänk på att 50mm blir 75 eller 80, beroende på kamera!)

Studiebesök i moskén
Medis

Höstens sista gröna löv.
Denna kis vinner över mig varje gång. Jag började bra, första rundan tills jag slog i åttan. Sen gick det utför.
Plugga plugga plugga plugga bort din sura min.
Arrhenius
Mer löv
Tuffingen
Mer löv.
Undrar vad han kollar på
Två typer av tåg med haltande funktion nu när vintern tränger på!
Bron över floden vid karlberg
En cykel
Kolla på detta fina bokeh.. Blir man inte alldeles till sig?

Vare sig du är en inbiten fotograf eller en glad amatör som mig så rekommenderar jag varmt detta objektiv.
Och som sagt. Det är billigt!

En kall höstdag i Nacka

Jag och Stina tog en promenad i naturreservatet i Nacka. Tanken var att Stina skulle få dra sin första gädda, men det enda som egentligen hände var att jag kastade bort två dyra drag och vi blev blöta. Vi tog en tur till Sickla sedan, köpte nya tafsar och fiskade i Sicklasjön. Tillslut lyckades jag få tag på en gädda, i disken på ICA, och det märks att vintern är i antågande nu. Jag har aldrig lyckats med höstfisket även om många tycker att det är bästa tiden på året. Men jag längtar tills isen lägger sig nu! Angeldon och brasmys, där har vi min melodi. (dags att börja tänka på refrängen)

Nackareservatet står just nu i översvämning. Höga stövlar utan klackar är att rekommendera!
Vattenfall! De små bäckarna som vanligtvis är uttorkade flödar nu likt ett rinnande vatten. För dig som har tinnitus och en tät blåsa kan jag varmt rekommendera ett besök!
Att lyckas hitta fokus med macro när man svajjar fram och tillbaks är inte alltid helt lätt. Men för dig som gillar vattendroppar är denna tid helt rätt.
Frågan är hur länge ytspänningen bär.
När fisken inte är på hugget så får man roa sig med att fota istället.
En fin färgkombination!

Hoppas ni allihopa får en underbar vecka, fylld med nya möjligheter att drömma och att uppfylla drömmar. Kanske är det någon som ska ut på ett äventyr? Litet eller stort. Jag avslutar med att säga som Pelle:
”…glöm inte bort att ni är värdefulla!”

Fotofredag! Bitter höstdag

Äntligen fredag och en tur ut i skogen blev det!
Men idag var verkligen en sån dag där inspirationen totalt tog stopp. Så himla bittert, och solen lös med sin frånvaro vilket, för mig som gillar starka färger och kontraster blev oerhört dystert.

Ungefär lika bitter som Klöver oftast ser ut, ungefär så bittert kändes det att traska runt i skogen.

Inte ens fotande med macro kändes spännande idag. Det känns verkligen att det är höst nu. Och även fast hösten kan vara underbar med sina sprudlande färger och värmande solstrålar så har den sina dåliga dagar. Och idag var en sån dag, då jag helst sitter inne vid en varm brasa med raggsockor på och myser med en kopp te.

Grå. Grå som i höstens allra gråaste gråa.
Ingen snigel hemma
Bro-Coda
Inte ens rabattblommorna ser fredagsglada ut.
Här var en blomma som hade lite livskraft kvar dock. I skogen.
De där små sakerna som knappt märks förens du ligger ner och tittar på växter från ett par decimeters avstånd..
Pilen. Full fart på Pilen.

Förutom när dagarna är som denna dag så är macro fantastiskt roligt. Det är så enkelt att fastna på en yta av en kvadratmeter och ligga och fota och leta saker, mönster, vinklar och linjer. Det är underbart och inte alltför dyrt heller. Kolla upp Tamrons 90mm. Toppkvalité än idag.
Trevlig helg!

Den stora branden

I lördags fick jag möjlighet att åka med en tapper skara gubbar på fotorunda i en del av det område som år 2014 stod i höga lågor. En sån upplevelse! Att få uppleva en natur som på sätt och vis har börjat om, från grunden. Men såpass kort tid efter redan kommit så långt tillbaks. Att kunna gå och dra sig sotig om händerna från de brända stammarna, blocka bitar av stenar som spruckit av hettan och som innan detta inte skymtat solen på kanske hundratals år, till att ligga med macroobjektivet på magen och fota mossa och svamp: allt inom en armlängs avstånd.. Det var häftigt. Och tänk att allt detta startats av en gnista från en enda jordbruksmaskin!

Branden (1 av 17)Dock måste jag få erkänna att jag kände mig helt grön (hö-hö-hö) på denna typ av fotografering. Jag började leta i min regelbok efter alla regler, tips och allt jag tittat på youtube efter, vilket är en hel del. Men allting kändes bara platt. Platt och tråkigt, och ingenting speglade upplevelsen av att vara där.

Branden (9 av 17)Men med hjälp av macro och låg profil gick det lättare att hitta saker som kändes intressanta.Branden (10 av 17)Typ som en svamp.

En av de som var med, ett riktigt proffs som till och med jobbat som fotograf… Ja, vart ska jag börja? Vilken kille alltså. Så otroligt duktig, och det lustiga med honom var att så fort solen kikade fram så hördes han muttrandes borta i buskarna. Han tyckte inte om kontraster och gör alla sina bilder svartvita. Helt i motsats till mig. Men lärorikt var det, och konstigt vore väl annars, han är ju ändå proffs. (lvl 99 legendary)

Några bilder blev dock okej även på landskapet, där jag lyckades fånga lite dramaturgi.

Branden (17 av 17)Branden (13 av 17)Branden (16 av 17)Och slutligen lite mönsterBranden (5 av 17)Det var en svårfotad tur, både genom kameran och under fötterna med alla stenar som gick sönder när vi traskade runt i det stenspruckna landskapet. Men det var en fin upplevelse och jag rekommenderar vem som helst att åka upp och besöka detta!

Mina första tankar

 

Sedan i våras har ett stort intresse för foto växt inom mig. Jag har alltid varit en person med många intressen och på den listan finns bland annat musik och fiske. Men under detta år så har det här med bilder tagit sig en allt större plats inom mig.

När jag var liten brukade min omgivning alltid säga att ”det kommer aldrig bli någon konstnär av dig”. Och jag kan inte klandra dem. Jag och en kamrat i lågstadiet brukade ha tävling om vem som kunde ta sig igenom flest ritböcker. Det blev till den grad att lärarna fick sätta stopp för oss. Jag tror jag var uppe i en sju åtta stycken, fyllda med något som skulle likna igelkottar med taggar i olika färger.

Men i år. Vid en ålder av 22, bestämde jag mig för att skaffa mig en kamera. Jag tog hjälp av en god väns pappa vid namn Fredrik Beskow. Jag skulle ha min kamera till att ”fota mina katter, och behöver bara ett fast objektiv som räcker till det” sa jag. Nu, nio månader senare, börjar jag få full förståelse för vad ett missbruk betyder. När det kliar i fingrarna, när man letar grejer på internet, när man letar platser att utforska. Känslan av att inte kunna sova för att det rycker i min kropp för att jag vill ut, ta med kameran, försvinna in i bubblan och bara vara…

Nu får ju det mig att låta som ett proffs. Absolut inte. Tvärtom är jag en glad amatör som lever, upplever, lär och utvecklas så mycket jag kan. Jag kallar mig inte fotograf, det skulle jag aldrig våga. Men en kameraanvändare kanske? Eller steget innan amatörfotograf? Inte vet jag mer än att jag älskar det här med foto, och det tänkte jag att jag skulle skriva av mig om. I mina inlägg kommer en hel del tankar och känslor med. Funderingar och filosoferingar. Och för er som känner mig, detta blir en plats där jag i så stor utsträckning jag bara kan tänker låta bli mina politiska värderingar och diskussioner.

Och för att tillägga, så att ingen blir besviken: Jag fotar allt jag kommer åt. Mina katter, människor, macro, djur, växter, natur, byggnader, leksaker… Ja, jag letar bilder i allt och hela tiden! Kanske är därför som vissa blir så irriterade på mig när vi ska ut på promenad och jag har kameran med mig. Det här med simultankapacitet är ju som vidare känt att män är ganska kassa på. Mig inkluderat.

IMG_7495.jpgPromenad med Moa (11 av 17).jpg